Jag är fanimej helt jävla otrolig, jag får panik över en sån simpel grej som att städa...helt sjukt.

Gröt är ju som bekant borta på jobb och skulle ha kommit hem imorgon, dock så kommer han tidigare...han kommer redan ikväll och jag är som ett barn på julafton. Glad alltså....jag längtar ju. Eftersom han varit borta och slitit hela veckan så har jag ju tagit det som min uppgift att dona i ordning hemmet...eftersom vi fått hem ett nytt bord som gjorde allt så mycket enklare. Och så vill man ju ha det någorlunda när julen är i antågande.

Jag tycker inte att jag gjort annat än städat och plockat hela veckan. Mest kök och såna ställen som man rör till dagligen. Men ändå så känns det som att jag inte blir nöjd, jag får världens jävla prestationsångest. Ibland är det så jävla illa att jag nästan är grinfärdig..haha. Jag vill ju att det ska vara riktigt välstädat när Gröt kommer hem efter en slitig vecka på jobbet. Och det är städat....jag vet ju att han kommer att bli glad när han kommer hem, för det är stor skillnad mot när han åkte. Men i min skalle så hittar jag fel och oreda överallt...bah. Är det bara jag som fungerar så? Eller är det något allmänt hjärnspöke hos folk...eller hos oss kvinnor kanske jag skulle säga?

Hungrig är jag också, har inte ätit min middag än. En smörgås var jag dock redig nog att ta under dagen så jag har inte gått helt utan. Men nu kommer ju nästa problem. Köket är ju cleant nu...och jag är så jävla kass att jag sitter och drar mig för att käka och därmed skita ner i köket igen *skrattar*. Men jag vet ju att jag måste äta...så jag får nog fan bita i det sura äpplet...det är ju inte svårare än att jag får diska när jag ätit klart....diska.....igen!!